Vintern 2014 tog familjen Nilsson från Aspudden en tunnelbana, sedan buss, för att hamna någonstans i närheten av Segeltorps gård. Siktet var inställt på det trevliga radhusområdet där familjens föräldrar passerat till fots någon sommar tidigare. Vad som skedde sedan återfinns i sin helhet i boken Att förstå bostadsmarknaden – genom historien om den ofrivillige bostadskarriäristen.

Boken är skriven av fastighetsprofessor Hans Lind och skribenten, samt notoriske flyttaren, Fredrik B Nilsson. Sedan utgivningen har boken kommit ut i ytterligare två upplagor, används som kurslitteratur vid universitet och högskolor samt har erhållit stipendium från Läromedelsförfattarna och Samfundet St Erik.

Läs ett utdrag ur boken:

En förmiddag i mars 2014 bestämdes att hela familjen skulle åka på utflykt. Flera år tidigare hade jag och min fru, i pausen mellan varm- och efterrätt under en släktmiddag hos min syster, strosat runt i området en halvtimme. Vi ville ta en nypa luft och passa på att se några nya gator; för att pränta in fler möjliga adresser dit vi skulle kunna flytta någon gång i framtiden. Jag mindes hur vi gick förbi några vitputsade radhus, som fick mig att tänka på en naturskön spansk bergsby, och hur jag då föreställde mig att ett sådant leverne skulle kunna vara en framtid för oss. Det var Segeltorp vi hade kommit till under vår korta promenad; en stadsdel jag aldrig varit i varken förr eller senare.

När den kalla marsmorgonen 2014 utspelade sig var min tanke att åka kollektivt, ”för att lära oss förstå hur de olika stadsdelarna hänger ihop”, och att vi skulle ta med oss kokt korv i termos, kaffe och smörgåsar. Jag ville försöka återskapa den där känslan som jag fått under promenaden den där gången, men nu på ett mer målinriktat sätt.

Efter en tunnelbanetur från Aspudden till Fruängen och sedan buss i fem minuter klev vi av på Gamla Södertäljevägen. Vi såg Segeltorps välkända Delicato-fabrik och en blandning av 60-talsradhus och äldre villor. I korsningen Dalvägen och Lövkärrsvägen låg en gångväg vid vilken några bänkar och ett bord stod framme över vintern. Vi satte oss, med en frostglänsande ekdunge som kuliss, åt korvarna och njöt av det goda kaffet. Samtalet handlade om livet och vad det leder till att bo på platser som betyder något för en. Allting invävt i metaforer för att barnen inte skulle förstå att vår picknick var en förtäckt bostadssafari.

Efter en stund kände vi oss frusna och barnen hoppade över staketet och sprang genom ekdungen mot radhusområdets gemensamma lek- plats. De gungade medan jag kände in, på kirchsteigerskt vis. Ingen av oss sa något och antagligen utspelades ett liknande scenario även i min frus huvud:

”Hur vore det att bo här, är detta område något som vi kan identifiera oss med, är det en bra plats för barnen, skulle vi ta chansen att köpa något av dessa 35 hus om det kom ut på den öppna marknaden, skulle vi ens ha råd?”.

Jag tänkte precis föreslå att vi skulle sätta upp våra hemmagjorda affischer där vår lägenhet i Aspudden var beskriven. I en kort text förklarade vi vårt sökande efter någon som skulle kunna tänka sig att flytta – vi skulle köpa deras radhus och de vår lägenhet. En matchning som borde vara realistisk med tanke på respektive nivå av bostadspriser i de båda förorterna. Och om detta scenario blev verkligt borde vi kunna ha råd att öka vårt lån något för att hamna i ett område som vi gillade.

Mer än så hann vi inte tänka förrän en person kom ut ur ett av husen. Någon annan hade vi inte sett, allting var väldigt stängt och tyst denna marsmorgon. Jag stegade fram mot mannen, som just höll på att låsa sin ytterdörr.

”Hej!”, sa jag.
”Tjena!”, sa han.

Hela denna historia är avslutningen på en osannolik bostadsresa som inleds någonstans i Strängnäs 1971. Eller: avslutning… kanske snarare: Grande Finale. För ingenting kan väl kännas lika speciellt som att hitta ett nytt hem exakt där man vill hitta det?

Boken går att beställa HÄR eller till specialpris av en av bokens författare på Jakobslundsvägen 10.